2018 publicerades en studie där italienska forskare med hjälp av språkteknologiska metoder gör ett försök att identifiera personen bakom pseudonymen Elena Ferrante. I samband med detta gjorde jag ett framträdande i egenskap av jourhavande språkteknolog i PP3 för att prata om automatiska metoder för författarskapsbestämning. Idén bakom författarskapsbestämning (authorship attribution på engelska) är att alla människor har ett eget och unikt sätt att uttrycka sig på som påverkas av t.ex var vi bor, vår utbildningsnivå, könstillhörighet, kulturella influenser mm. Om vi kan ringa in en persons individuella språk så kan vi använda oss av den kunskapen för att avgöra om den aktuella personen står bakom ett visst verk eller ej.
Det kräver dock vissa grundförutsättningar. Vi kan till exempel inte ta vilken text som helst i världen och försöka härleda den. Vi måste ha data att jämföra med. Data, i det här fallet, innebär texter producerade av den eller de personerna som man misstänker kan ligga bakom ett visst verk. Det betyder också att vi måste ha en eller flera misstänkta.
I studien “What is Elena Ferrante? A comparative analysis of a secretive bestselling Italian writer” kvantifierar man ett antal stilistiska särdrag hos Elena Ferrante och jämför det med ett panorama av italienska samtida författare som man delar upp i ett antal undergrupper, t.ex kvinnliga författare, författare från det geografiska området runt Neapel där Ferrantes romaner utspelar sig och personer som tidigare pekats ut som den möjliga personen bakom pseudonymen. Stilistiska särdrag avser lingvistiska stilmarkörer som ger en indikation om författarens individuella språk: föredrar hen långa eller korta meningar, långa eller korta ord? Är ordförrådet stort eller litet? Hur ser distributionen av grammatiska ord ut? Hur kommaterar författaren? Förekommer ovanliga ord eller uttryck — kanske felstavningar?
I studien genomför man två statistiska analyser för att mäta likhet med Ferrantes böcker: en innehållsanalys och en stilistisk analys. Med innehållsanalysen karaktäriseras samtliga böcker med hjälp av förekomsten av innehållsord. Det är en typ av semantisk analys som grovt kvantifierar en texts övergripande teman. En sådan analys skulle visa att “Moby Dick” innehållsmässigt ligger närmre “En världsomsegling under havet” än “Skriet från vildmarken” eftersom att de båda innehåller en uppsjö av ord som relaterar till hav och vatten, vilket “Skriet från vildmarken” saknar. Resultaten visar att Elena Ferrentes böcker skiljer sig avsevärt från andra samtida italienska kvinnliga författare. Om man däremot tittar på hur Ferrante relaterar till andra författare från Neapel så ser vi att hon innehållsmässigt ligger väldigt nära Domenico Starnone, som är en italiensk författare född 1943 i Saviano, nära Neapel. Det bör också noteras att Starnone, eller rättare sagt Starnones fru Anita Raja, tidigare har pekats ut som författaren bakom pseudonymen Ferrante. Detta enbart utgör dock föga övertygande bevis eftersom att det i princip bara betyder att Ferrante och Starnone skriver böcker på liknande teman. Men det börjar bli intressant när vi väger samman det med resultaten från den stilistiska analysen. Denna förs med avseende på funktionsord eller grammatiska ord. Det är hjälpord som pronomen, konjunktioner eller artiklar, t.ex ”men”, ”som” eller ”dessa”. De har på egen hand ingen stark betydelse men de förekommer ofta i alla typer av texter oavsett vad de handlar om. Alla skribenter måste också använda sig av dem, vilket gör distributionen av dem lämpliga att jämföra. En annan attraktiv egenskap hos grammatiska ord är att de verkar produceras mer undermedvetet än innehållsord, vilket innebär att de förhoppningsvis säger mer om författarens underliggande individuella stil. Även denna analys visar stora likheter mellan Starnone och Ferrante. De är långt mer lika än någon annan italiensk, samtida författare. Anmärkningsvärt är att Starnones senare böcker har mer gemensamt med Ferrante än Starnones egna tidiga produktion.
Artikelförfattarna gör också en kvalitativ analys av likheterna mellan Starnone och Ferrante: en närläsning, där man hittar flera ovanliga ord och uttryck som förekommer hos både Starnone och Ferrante men inte hos någon annan italiensk, samtida författare. Detta tolkas som ytterligare bevis för att Starnone är personen bakom pseudonymen Ferrante, en tolkning som jag inte kan annat än hålla med om.